...BRA!
Okej forlat for det elaka skamtet i borjan. Jag mar alltsa alldeles utmarkt.
Jag flyttade in hos Pastor Jonas for ett tag sedan och agnar en del tid at att aka pa gudstjanster med honom och en del tid at att folja med hans fru Monica som jobbbar pa en sprakskola till hennes jobb dar dom ar overfortjusta over att ha nagon som pratar engelska.
Jag har kommit valdigt nara Monica och borjat kunna prata med henne sadar pa RIKTIGT,beratta och lyssna till historier, skoja och prata om sant som kanns lite jobbigt. Typ sadar som jag inte kannt att jag kunnat gora sedan jag lammnade Novo Xingu och sahar bra inte ens dar. En stor anledning ar vall rimligtvis att hon pratar bra engelska (aven om hon sjalv havdar att hon inte gor det) och min portugiska fortsatter bli battre och battre men vi forstar ocksa varandra som personer ocksa.
Nu borjar det snart bli dags att aka hem och jag kanner mej inte odelat positiv. Just nu skulle jag villja stanna en eller ett par manader till men men. Det blir nog skont att komma hem ocksa!
Ha det bra!
Simon
tisdag 24 november 2009
tisdag 3 november 2009
Tokig varld!
Nar jag kom fram till Brasilien sag jag manga manniskor som gick omkring med andnigsmasker for att undvika svininfluensan. Den var pa vag att ga over har redan nar jag kom hit och nu tror jag den ar helt over har.
Sa hor jag fran Sverige att dom kopt in 12 000 000 doser vaccin och jag tanker att det kan inte va sant. Sverige har bara 9 000 000 invanare! Fragar pappa och han lugnar mej det ar inte sant att Sverige kopt in 12 000 000 doser vi har kopt in 18 000 000 ifall man skulle behova vaccinera alla tva ganger.
Jag kommer ihag vad en tjej som var pa CONAJES(kyrkans unga har) arsmote sa, " miljontals manniskor dor i AIDS men det far oss inte att anvanda kondom men nagra hundra manniskor dor i svininfluensa och helt plotsligt borjar massa manniskor ga omkring med andningsmasker" och har kan jag lagga till att Sverige koper in 18 000 000 doser vaccin som dessutom om jag forstat saken ratt inte ens ar ordentligt testat! Lagg till detta att annu fler manniskor an som dor i AIDS som vi anda lagger ner stora resurser pa att bekampa dor i malaria, tuberkolos, lunginflamation och andra sjukdomar som vi redan har billiga och effektiva motmedel emot sa blir laget absurt for mej.
Slutligen vill jag gora klart att jag apsolut har den storsta medkansla med dom som far den har influensan, b l a min mamma. Influensa ar aldrig kul men det ar proportionerna i hur mycket man lagger ner pa att bekampa olika sjukdomar som jag tycker ar knepig.
Ha det bra i var tokiga varld!
Simon Eriksson
PS
Mamma jag ar glad att du har blivit sa mycket battre och hoppas du kan ta det lite lugnt pa jobbet de forsta dagarna, en extra kram till dej!
Sa hor jag fran Sverige att dom kopt in 12 000 000 doser vaccin och jag tanker att det kan inte va sant. Sverige har bara 9 000 000 invanare! Fragar pappa och han lugnar mej det ar inte sant att Sverige kopt in 12 000 000 doser vi har kopt in 18 000 000 ifall man skulle behova vaccinera alla tva ganger.
Jag kommer ihag vad en tjej som var pa CONAJES(kyrkans unga har) arsmote sa, " miljontals manniskor dor i AIDS men det far oss inte att anvanda kondom men nagra hundra manniskor dor i svininfluensa och helt plotsligt borjar massa manniskor ga omkring med andningsmasker" och har kan jag lagga till att Sverige koper in 18 000 000 doser vaccin som dessutom om jag forstat saken ratt inte ens ar ordentligt testat! Lagg till detta att annu fler manniskor an som dor i AIDS som vi anda lagger ner stora resurser pa att bekampa dor i malaria, tuberkolos, lunginflamation och andra sjukdomar som vi redan har billiga och effektiva motmedel emot sa blir laget absurt for mej.
Slutligen vill jag gora klart att jag apsolut har den storsta medkansla med dom som far den har influensan, b l a min mamma. Influensa ar aldrig kul men det ar proportionerna i hur mycket man lagger ner pa att bekampa olika sjukdomar som jag tycker ar knepig.
Ha det bra i var tokiga varld!
Simon Eriksson
PS
Mamma jag ar glad att du har blivit sa mycket battre och hoppas du kan ta det lite lugnt pa jobbet de forsta dagarna, en extra kram till dej!
Deus e castello forte e bom...
Det ar tva saker jag har gjort mycket de senaste dagarna... akt bil och gatt pa gudstjanst. Om nagon undrar over rubriken sa ar det "Var Gud ar oss en valdig borg" pa portugisiska, de sjunger den sangen mycket har.
Nar Pappa fragade hur kyrkan var har sa svarade jag "luthersk" han fragade om den var luthersk konservativ eller luthersk svenskkyrklig och jag svarade "i liturgin konservativ" men jag har andrat mej. Den ar mer som jag tanker mej "klassiskt" luthersk med pastor kladd i svart rock och "Deus e castello forte e bom" hela tiden men den ar inte vidare konservativ. Pastorn forsoker hela tiden dra med forsamlingen i textlasningen och sa vidare och overhuvudtaget kanns det ganska lagkyrkligt.
Det ar ratt jobbigt att va pa tre gudstjanster om dagen nar man dessutom aker langt mellan varje och nar man vet i forvag exakt vad pastorn ska saga och villka sanger man ska sjunga kan det borja kannas lite trist men det ar bra ocksa for jag traffar massor med manniskor och ser en massa platser. Dessutom hinner jag lara kanna pastorn ratt bra under bilresorna.
Idag ar jag iallafall ledig och har besokt en plats som jag tror att vi i Sverige skulle kalla for fritidsgard lite grann och varit schacklarare. I ovrigt tanker jag trana och laga mina skor med lim jag fick med mej fran Novo Xingu.
Ha det bra alla dar hemma!
Kram
Nar Pappa fragade hur kyrkan var har sa svarade jag "luthersk" han fragade om den var luthersk konservativ eller luthersk svenskkyrklig och jag svarade "i liturgin konservativ" men jag har andrat mej. Den ar mer som jag tanker mej "klassiskt" luthersk med pastor kladd i svart rock och "Deus e castello forte e bom" hela tiden men den ar inte vidare konservativ. Pastorn forsoker hela tiden dra med forsamlingen i textlasningen och sa vidare och overhuvudtaget kanns det ganska lagkyrkligt.
Det ar ratt jobbigt att va pa tre gudstjanster om dagen nar man dessutom aker langt mellan varje och nar man vet i forvag exakt vad pastorn ska saga och villka sanger man ska sjunga kan det borja kannas lite trist men det ar bra ocksa for jag traffar massor med manniskor och ser en massa platser. Dessutom hinner jag lara kanna pastorn ratt bra under bilresorna.
Idag ar jag iallafall ledig och har besokt en plats som jag tror att vi i Sverige skulle kalla for fritidsgard lite grann och varit schacklarare. I ovrigt tanker jag trana och laga mina skor med lim jag fick med mej fran Novo Xingu.
Ha det bra alla dar hemma!
Kram
onsdag 28 oktober 2009
Blod, Svett och enstaka barnatarar i Rolim de Moura
Ja da var man framme da och har agnat ett tag har i Rondonia. Jag bor hos ett nagot aldre (om an fortfarande yrkesaktiva) par och i huset bor aven deras vuxna dotter och hennes tva sma dottrar. Hon ar hemma pa besok fran USA dar hon bor med sin man och pratar bra engelska. Men det ar sallan nodvandigt for numera pratar jag bra portugisiska!
Klimatet har ar mycket anorlunda jamfort bade med Sverige och Rio Grande du Sul. Det kan vara mer an 40 grader celsius har och luften ar ratt fuktig.Detta ledde till att jag blodde nasblod varje dag de forsta dagarna och svetten flodar men nu borjar jag sakta men sakert anpassa mej.
Jag bor i en skovlad del av Amazonas. Har bor nu mangder av manniskor som tidigare inte hade nagot land eller mycket lite och producerar kaffe och kor. Naturligtvis kan man stalla sej fragan hur det kommer sej att dessa manniskor inte kunde fa nagon mark utan att skovla en av jordens sista lungor och svaret ar att marken ar valdigt orattvist fordelad i Brasilien. I Rio Grande ar det mycket smabonder men i ovrigt ar det stora haciendajordbruk med enstaka familjer som ager sanslosa mangder mark.
Jag hoppas att Brasilien for eller senare ska fa en president som ar tillrackligt stark och klok for att genomfora den jordreform som det har landet sa desperat behover. Folkrorelser for det existerar den mest beromda ar Movimenta Sein Terra (Rorelse utan Jord forkortas MST) som nagra vanner till mej fran Harnosand akte och gjorde dokumentarer om.
Kanske vore nagot... hmmm
Simon Eriksson
Klimatet har ar mycket anorlunda jamfort bade med Sverige och Rio Grande du Sul. Det kan vara mer an 40 grader celsius har och luften ar ratt fuktig.Detta ledde till att jag blodde nasblod varje dag de forsta dagarna och svetten flodar men nu borjar jag sakta men sakert anpassa mej.
Jag bor i en skovlad del av Amazonas. Har bor nu mangder av manniskor som tidigare inte hade nagot land eller mycket lite och producerar kaffe och kor. Naturligtvis kan man stalla sej fragan hur det kommer sej att dessa manniskor inte kunde fa nagon mark utan att skovla en av jordens sista lungor och svaret ar att marken ar valdigt orattvist fordelad i Brasilien. I Rio Grande ar det mycket smabonder men i ovrigt ar det stora haciendajordbruk med enstaka familjer som ager sanslosa mangder mark.
Jag hoppas att Brasilien for eller senare ska fa en president som ar tillrackligt stark och klok for att genomfora den jordreform som det har landet sa desperat behover. Folkrorelser for det existerar den mest beromda ar Movimenta Sein Terra (Rorelse utan Jord forkortas MST) som nagra vanner till mej fran Harnosand akte och gjorde dokumentarer om.
Kanske vore nagot... hmmm
Simon Eriksson
onsdag 21 oktober 2009
Avsked
"Framlingen som alltid kom - men bara for att ga" strofen i Nordmans sang kommer tillbaka till mej gang pa gang.
Jag alskar att resa till nya platser och mota nya manniskor och nu nar jag ska lamna Novo Ningu har i sodra Brasilien och aka till Roulim de Moura i andra anden sa ar jag jatteglad och ser fram emot det jattemycket.
Men jag hatar att resa ifran gamla platser och gamla vanner. Avsked ar aldrig roliga speciellt efterssom dom kanns ganska definitiva har. Visst det ar mojligt jag atervander till Novo Xingu nagon gang men det ligger ju inte nastgards precis.
Kan nagon lara mej att komma utan att ga???
Jag alskar att resa till nya platser och mota nya manniskor och nu nar jag ska lamna Novo Ningu har i sodra Brasilien och aka till Roulim de Moura i andra anden sa ar jag jatteglad och ser fram emot det jattemycket.
Men jag hatar att resa ifran gamla platser och gamla vanner. Avsked ar aldrig roliga speciellt efterssom dom kanns ganska definitiva har. Visst det ar mojligt jag atervander till Novo Xingu nagon gang men det ligger ju inte nastgards precis.
Kan nagon lara mej att komma utan att ga???
Paraguay
En grupp tyskar ar pa besok i Novo Xingu och tillsamans med dom och en grupp gauchos var jag ivag pa en liten resa.
Forst akte vi buss en natt varpa vi kom fram till nagot jag tror var en nationalpark. I nationalparken fanns ett gigantiskt vattenfall, storre an Niagara. Jag vet inte hur varken med ord eller bilder ska kunna forklara hur maktigt det var... vattnet brusade och de hoga fallen slangde upp vatten hogt upp i luften sa det bildades som en dimma. Det regnade ner pa oss och sjalvklart har nagon klok manniska dar satt upp en skylt att maktigare an danet fran stora vatten ar herren Gud. Gud ar en konstnar, en valdigt stor konstnar och vi och naturen ar hans konstverk - du vet vall om att du ar vardefullare an "Mona-Lisa"
Dagen efter akte vi till Paraguay. Pa grund av allt regn som orsakat oversvamningar akte vi i tva smabussar istallet for som tidigare en stor. I Paraguay sa ar priserna mycket lagre an i Brasilien och jag insag snart att jag kommit med pa en shoppingresa. Shoppa kan dom de goda gauchosarna... Jag har aldrig sett sa stora shopppingkassar forut och de fyllde de stackars minibussarna till bredden. Som vanligt har de laga priserna ett pris... Man sag att det var fattigare an den del av Brasilien dar jag bor och overallt gick bevapnade vakter omkring. Men det mest personliga som jag kommer minnas var att i garaget dar vara bussar var parkerade sa fanns det en lapp upphangd med overskriften "Vai com Deus Martello" (vandra med Gud Martello) och en bild pa en ung man ch en dikt. Jag fick till slut historien klar for mej.
Martello hade jobbat med att kora grejer over gransen som shoppingsugna brassar bestallt. Detta betydde att han hade manga vardesaker i sin bil och en dag blev han ranad och mordad. Min "mamma" avslutade forklaringen med att saga
- han var bror till var chauffor
Forst akte vi buss en natt varpa vi kom fram till nagot jag tror var en nationalpark. I nationalparken fanns ett gigantiskt vattenfall, storre an Niagara. Jag vet inte hur varken med ord eller bilder ska kunna forklara hur maktigt det var... vattnet brusade och de hoga fallen slangde upp vatten hogt upp i luften sa det bildades som en dimma. Det regnade ner pa oss och sjalvklart har nagon klok manniska dar satt upp en skylt att maktigare an danet fran stora vatten ar herren Gud. Gud ar en konstnar, en valdigt stor konstnar och vi och naturen ar hans konstverk - du vet vall om att du ar vardefullare an "Mona-Lisa"
Dagen efter akte vi till Paraguay. Pa grund av allt regn som orsakat oversvamningar akte vi i tva smabussar istallet for som tidigare en stor. I Paraguay sa ar priserna mycket lagre an i Brasilien och jag insag snart att jag kommit med pa en shoppingresa. Shoppa kan dom de goda gauchosarna... Jag har aldrig sett sa stora shopppingkassar forut och de fyllde de stackars minibussarna till bredden. Som vanligt har de laga priserna ett pris... Man sag att det var fattigare an den del av Brasilien dar jag bor och overallt gick bevapnade vakter omkring. Men det mest personliga som jag kommer minnas var att i garaget dar vara bussar var parkerade sa fanns det en lapp upphangd med overskriften "Vai com Deus Martello" (vandra med Gud Martello) och en bild pa en ung man ch en dikt. Jag fick till slut historien klar for mej.
Martello hade jobbat med att kora grejer over gransen som shoppingsugna brassar bestallt. Detta betydde att han hade manga vardesaker i sin bil och en dag blev han ranad och mordad. Min "mamma" avslutade forklaringen med att saga
- han var bror till var chauffor
fredag 9 oktober 2009
Varit pa landet
Hej alla!
I Sondags var jag pa nagot som hette "Encontro de famillias" som oversatt blir "familjernas mote" i en liten stad som hette Sao Jose. Efterat stannade jag hos en familj som bodde dar utanfor (det var planerat sedan innan). DEn har familjen var bonder som odlade tobak, majs och hade 30 kor.
Jag ugicks med dom i nagra dagar, b l a med familjens minsting som blev mycket fortjust i mej. Jag var aven inne i Sao Jose och traffade lite annat folk. Bland annat en flicka som hette Andrea och hade en dator sa att jag kunde prata ordentligt med pappa pa hans fodelsedag... tack Andrea.
Forsta dagen blev det mest lek, jag provade pa att rida pa en hast, kora traktor (ja jag korde, ingen dod) mjolka kor (gick inge vidare) och lite annat sant. Andra dagen hjalpte jag Martello (storebrorsan i familjen) att valla korna till mjolkning och kande mej faktiskt nyttig nar jag hjalpte till vid mjolkningen. Pa kvallen sag jag en kalv fodas... det var ett speciellt ogonblick som ar val dokumenterat. Det var lite speciellt, nagot sant har jag aldrig sett forut.
Tredje dagen holl det pa att plantera bekampningsmedel vid sina tobaksplantor och dar varken kunde jag eller ville bidra pa nagot vettigt satt sa da blev det mycket promenad tills dess jag skulle till en annan familj i nagra dar (Martellos flickvans).
Det var en stor och trevlig familj som hade tegelstenstillverkning som sin framsta fodokrok. Jag tyckte om alla i den familjen- fran minstingen Erica pa 5 till Farmor Amelia pa 70+. De jobbade hart men var glada och trevliga. Vi var pa besok hos Pappa Wilmars syster en kvall och hade trevligt dar tills Fransi (14 ar), Fabi(10) och Erica sov och jag ocksa var pa vag att somna, da packade vi in oss i familjens minibuss och akte hem. Vart att namna ar ocksa att jag har med lite hjalp faktiskt lyckades mjolka en ko... stolt:)
Efter nagra dar var de tvunga att skjutsa hem mej for jag skulle ivag pa kyrkans ungdomsorganisation i det har omradets "olympiad".
Hur det gick ar dock en annan historia.
Ha det fint
Simon
Jag var dock tvungen att aka ifran dom nagon dag innan
I Sondags var jag pa nagot som hette "Encontro de famillias" som oversatt blir "familjernas mote" i en liten stad som hette Sao Jose. Efterat stannade jag hos en familj som bodde dar utanfor (det var planerat sedan innan). DEn har familjen var bonder som odlade tobak, majs och hade 30 kor.
Jag ugicks med dom i nagra dagar, b l a med familjens minsting som blev mycket fortjust i mej. Jag var aven inne i Sao Jose och traffade lite annat folk. Bland annat en flicka som hette Andrea och hade en dator sa att jag kunde prata ordentligt med pappa pa hans fodelsedag... tack Andrea.
Forsta dagen blev det mest lek, jag provade pa att rida pa en hast, kora traktor (ja jag korde, ingen dod) mjolka kor (gick inge vidare) och lite annat sant. Andra dagen hjalpte jag Martello (storebrorsan i familjen) att valla korna till mjolkning och kande mej faktiskt nyttig nar jag hjalpte till vid mjolkningen. Pa kvallen sag jag en kalv fodas... det var ett speciellt ogonblick som ar val dokumenterat. Det var lite speciellt, nagot sant har jag aldrig sett forut.
Tredje dagen holl det pa att plantera bekampningsmedel vid sina tobaksplantor och dar varken kunde jag eller ville bidra pa nagot vettigt satt sa da blev det mycket promenad tills dess jag skulle till en annan familj i nagra dar (Martellos flickvans).
Det var en stor och trevlig familj som hade tegelstenstillverkning som sin framsta fodokrok. Jag tyckte om alla i den familjen- fran minstingen Erica pa 5 till Farmor Amelia pa 70+. De jobbade hart men var glada och trevliga. Vi var pa besok hos Pappa Wilmars syster en kvall och hade trevligt dar tills Fransi (14 ar), Fabi(10) och Erica sov och jag ocksa var pa vag att somna, da packade vi in oss i familjens minibuss och akte hem. Vart att namna ar ocksa att jag har med lite hjalp faktiskt lyckades mjolka en ko... stolt:)
Efter nagra dar var de tvunga att skjutsa hem mej for jag skulle ivag pa kyrkans ungdomsorganisation i det har omradets "olympiad".
Hur det gick ar dock en annan historia.
Ha det fint
Simon
Jag var dock tvungen att aka ifran dom nagon dag innan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)