Nattvardens Helhet

I Söndags när jag i Härnösands Domkyrka köade för att ta nattvarden. Tillsamans med männsikor som jag nyss önskat herrens frid så kände jag mej hel.

Ibland känner jag mej väldigt kluven. Pingstvän - Svenskkyrklig, Socialist - Kristen för det mesta är det inget problem att kombinera de här sidorna men ibland så blir det jobbigt.

Det har varit en härlig tid här uppe i Härnösand men det har funnits viss irritation mellan de svenskkyrkliga och pingstvännerna ibland. Inget allvarligt, alla pratar fortfarande med varandra men ändå vissa spänningar. Vid vissa tillfällen har detta fått mej att vilja be båda kyrkorna fara och flyga:
-är du pingstvän eller svenskkyrklig?
-nej jag försöker bara följa Jesus!


Det är knappast en sund inställning i längden, att va kristen ensam är inte så roligt och hur imperfekta båda dessa mänskliga organisationer än må va så består de båda av människor som likssom jag vill följa och lära känna Jesus.

När jag var på nattvard i Söndags kände jag att de här namnen "pingstkyrklig" och "svenskkyrklig" tappade sin mening, jag liksom alla som stod där var bara Guds Barn som tog emot hans kärlek och detsamma gällde så många andra i så många andra kyrkor runt om i världen som också firade denna nattvard.

"Brödet som vi bryter är en delaktighet av kristi kropp, så är vi fastän många, en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd."

Ha det bra!
Simon